Trädgränsens lövsal i brandgul skiftning flammar
Hösten uppvaknar att gälda livets lån
Branternas sagosyn min törstiga själ nu ammar
Neröver ormlikt ringlar sig ån

Tungt jag uppför sträva blint
i senskymningsblåsten
Vid bergväggar mäktiga som en väldig katedral
Nordstormens andedräkt återföder frosten
Der klipporna bildar den mörka tempelsal


Till Fjälls, Till Fjälls där storm mig famnar
Till Fjälls, Till Fjälls vakad av ramnar


Mot himlabrynet avtecknas fjällets brödrahöjder
Snösmyckade toppar likt tinnar och torn
De ståtar upp mot skyn när drängsol lyser nöjder
I den stiglösa utmark ljuder fulländningens horn


Till Fjälls, Till Fjälls där storm mig famnar
Till Fjälls, Till Fjälls vakad av ramnar