Din trolska fägring stillar åter mitt sinne
Dessa gömda stigar väcker åter mitt minne
Då jag med barnafötter längs dina stigar vandra
Mitt inre fylls med vår förståelse för varandra

Efter hemvistens trakter, barnsinnet trånar
Vid hemvistens trakter, där intet mig hånar

Spiritus väter min torra gom likt din blödande sav
Dessa två manar och väcker min nostalgi till liv
Allt längre in i ditt namnlösa, outforskade nav
Bär min färd med stundande, men ändå säkra kliv

Genom din fötrollande lund där tiden har stått stilla
Denna skönhet långt vackrare än vad dödliga kan inbilla
I bäckar, genom trädverk, från bortom hör jag din sång
Din stämma befriar mig från ångestens allra gråaste jargong

Efter hemvistens trakter, nostalgin längtar
Vid hemvistens trakter, dit jag alltid trängtar