Du kom som en främling
till dom rum där vi bott
du sov på min arm
men ditt hjärta var tomt och obebott
det är inte ditt fel
inte heller mitt
vi sätter upp det på kärlekens skuld
jag borde vetat bättre
men du gjorde mej blind
jag lämnade allt
fördes bort av kärlekens vind
men den vinden är nyckfull
den kan plötsligt bli hotfull

vi sätter upp det på kärlekens skuld
vi gjorde det för kärlekens skull
vi var på jakt efter kärlekens guld

jag borde litat mera
på min intuition
jag vet ju precis
vad som hände
när du tappade tron

du gick som en främling
genom samma dörr som du kom
dina ögon var sorgsna
när du vände dej om
det var inte ditt fel
inte heller mitt

vi sätter upp det på kärlekens skuld...

____

Gleice Couto