Skepnader, I ekens valv
Blåblekt ljus, likt marors värld
Gråljus, I ögats vrå
Sömnlös dvala, inför djupets kall

Ett frö sått I den svartaste mull
Ett frö sått I den svartaste jord

Driven, upp från djupen
En blinande stämma, av runosång
Krafter, från det inre
Strömmar ur jorden, vid dödens häll

Ett frö sått I den svartaste mull
Ett frö sått I den svartaste jord

Dånande röster stiger sakta upp
Bilder från själens ändlösa brunn
Fördrivna väsen, visdomens eld
I den startaste jord
Vid askens rot, mot himmelen
Runor står att finna, I bladens skuggor
I barken etsad, en linje av eld
I ovan och nedan, binder den sig själv

Över nattens valv, hörs ekot av runors kall
Från ovan ned, I tomhetens gap
I den mörkaste jord

I den svartaste jord, ett offer vid trädets rot
I den svartaste jord, klarhet vid livets häll
Ett frö sått I den svartaste mull
Ett frö sått I den svartaste jord