Hon var Den mest bekymrade tonÄrsflickan vÀrlden sett sedan Jean D'Arc Hon brukade sÀga att vi borde skÀra upp vÄra handleder Och skriva dikter om det Men jag förstod det aldrig för jag var kÀr Och för mig var du den mest sjÀlvlysande och coolaste sak à h louise förlÄt, men jag trodde alltid alltid att du skÀmtade
Louise, ibland sÄ kÀnns du lika nÀra, lika hÄrt som förut Louise, ibland sÄ sÄ svÀr jag pÄ att jag ser dig skymta förbi Louise, ibland sÄ
Vi brukade hÄngla i hennes rum medan vi lyssnade pÄ cure Hon sa "min kÀre söte robert och du Àr dom enda tvÄ som kÀnner mitt hjÀrta För min mamma, min pappa, min bror Àr frÀmlingar för mig Som stenar pÄ en öde strand à h den hÀr smÄstan kommer ta livet av mig till slut"