Det bodde en bonde på Östervalla hed
Och den lilla
Döttrar det hade han och rara voro de
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom

Han hade fella fyra hand hade fella fem
Liten Kersti hon var allra rarast utav dem

Liten Kersti hon går sig åt skräddareby
Och låter sig skära de riddarkläder ny

Liten Kersti hon går sig åt skomakareby
Och låter sig göra de riddarstövlar ny

Om dagen så rider hon de fålar i grön äng
Om natten så sover hon i hertigens säng

Om dagen så rider hon de fålarna till vann
Om natten så sover hon på hertigens arm

Vår stalledräng har blivit så underligen tjock
Så han kan inte kliva i sadelen opp

Vår stalledräng har blivit så underligen fet
Så han kan inte rida när solen skiner het

När drottningen in genom stlldörren steg
Liten Kersti hon bort under stallkrubban smög

Hertigen han breder ut kappan så blå
Däruppå föder hon de sönerna två

Frökner och prinsesser de gräto uti harm
För liten Kersti sover uppå unge kungens arm

Frökner och prinsesser de gräto uti flod
Och den lilla
För det han sig en bondedoter tog
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom