Astrid Lindgren

Hujedamej

Astrid Lindgren


Hör nu pÄ, govÀnner, sÄ ska jag för er berÀtta
vad en gosse gjorde, det Àr nu lÀngesen,
men nog lever minnet kvar i SmÄlands sköna dalar,
Katthult, Lönneberga, det var den gossens hem.
Hujedamej sÄnt barn han var,
ej vÀrre tÀnkas kan,
och Emil var det namn han bar,
ja, Emil hette han.
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
sing-dudel-dudel-dej,
sing-dudel-dej sing-dudel-dej
hu-jeda-jeda-mej

Hör nu pÄ, govÀnner, sÄ ska jag för er berÀtta
vad vÄr Emil gjorde en dag i sköna maj.
Upp i Katthults flaggstÄng hissa' han sin lilla syster
stod sen lungt och sÄg henne hÀnga dÀr pÄ svaj.
Hujedamej sÄnt barn han var,
fast Ida var rÀtt nöjd,
ty ingen annan svÀvat har
pÄ denna höga höjd.

NÀsta hyss han gjorde var nÀr han i grönsakssoppan
dök pÄ huvet ner och sen satt dÀr stenhÄrt fast
uti mor sins soppskÄl, ty hans öron var för stora,
sÄ det blev att fara till doktorn det med hast.
Hujedamej sÄnt barn han var,
tror inte ocksÄ ni
att den som blott en soppskÄl har
vill ej ha gossar i?

Lyssna sen, govÀnner, sÄ ska jag för er berÀtta
vad vÄr Emil gjorde en dag i körsbÀrsti'n
Det var dÄ han la sig full och full blev ocksÄ grisen,
jojo, det var allt ett par sköna fyllesvin!
Hujedamej sÄnt barn han var,
men som godtemplare
stod Emil redan nÀsta da'
och det var kÀrt att se.

Vidare, govÀnner, sÄ kan jag för er berÀtta
om den sorgens dag nÀr han lurade sin far
till att köra stortÄn i en gillrad rÄttefÀlla,
av den stackars stortÄn blev det ej mycket kvar.
Hujedamej sÄnt barn han var,
han hÀvde samma dag
sju liter paltsmet pÄ sin far
med nya friska tag.

Viljen I sen höra om ett annat hyss han gjorde ?
Det var nÀr prostinnan en dag kom pÄ besök.
Henne sökte Emil tutta eld pÄ med ett brÀnnglas,
det var nÀra ögat att hon gick upp i rök.
Hujedamej sÄnt barn han var
och som han bar sig Ă„t.
Prostinnan tordes ej bli kvar
och mor hans föll i grÄt.

Viljen I sen höra vad vÄr lilla Emil gjorde
nÀr han börjat skolan, det var en skön bravad.
Utan varning dök han fram och kysste lÀrarinnan,
sÄnt gÄr inte för sig, men kanske hon blev glad.
Hujedamej sÄnt barn han var,
sÄ yr och kÀrleksfull!
Fast fröken tyckte han var rar
för den dÀr kyssens skull.

Sen kan jag berÀtta om den gruvliga skandalen
uti Vimmerby pÄ borgmÀstarens kalas.
Emil han red in i kort galopp i högtidssalen
och nÀr han red ut, dÄ lÄg nÀstan allt i kras.
Hujedamej sÄnt barn han var,
den fina tÄrtan for
rakt i planeten pÄ en karl,
och gissa om han svor!

Och till sist, govÀnner, sÄ kan jag för er berÀtta
hur i Trisseboda sin far han lÄste in.
NÀr den arme sökte krypa ut igenom gluggen
fastna' han och hang dÀr tills natten den bröt in.
Hujedamej sÄnt barn han var,
den Emil som jag minns.
Nog Àr sÄnt illdÄd mot en far
det grymmaste som finns.

Hör nu pÄ ,govÀnner, inte kan jag ju berÀtta
alla hemska hyss som vÄr Emil tog sig för.
Men i snickarboden fick han sitta alla dagar,
tÀnk pÄ det, smÄ barn, om ni denna visa hör.
Hujedamej sÄnt barn han var,
i hela SmÄland fanns
ej nÄn sÄ vild som Emil var
och ingen annan stans.

Viljen I nu veta vem som visan diktat haver ?
Det Àr pigan Lina som uti lust och kval
tjÀnade i Katthult uti sina unga dagar,
ack, vem kan vÀl rÀkna de flydda Ärens tal?
Hujedamej sÄnt barn han var,
men nu sÄ Àr han man,
och vi i Lönneberga har
ej bÀttre karl Àn han.
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
sing-dudel-dudel-dej,
sing-dudel-dej sing-dudel-dej,
hu-jeda-jeda-mej.

Encontrou algum erro na letra? Por favor, envie uma correção >

Compartilhe
esta mĂșsica

Ouça estaçÔes relacionadas a Astrid Lindgren no Vagalume.FM

Mais tocadas de Astrid Lindgren

ESTAÇÕES