En skepnad som vintern kår
I nattens stjärnaurora
Frostens dotter som fimbulkronan bär
Den isblåa huldra tiga
Svept I slöjor vinterliga
En nysnöns ängel från vitklädd glaciär

Över skarbekrönta block I månskensglans
Med högvälvd barm I lyrisk och dyrkansvärd dans
Fjäten skrida fram mot frusen sjö
Dess kristalliska spegel giver bild åt fager mö

Med fridsäll röst hon signar
De som under isvind dignar
En fordom sång til värn, en själens sköld
I nordskogen silvrigt skimmer
I hängdrivor vi f¨rnimmer
Den hednasköna född ur Jökelköld

Likt tornerspel mellan frusna sfärer
Gryning ur natt sig tvingar
Stjärnevän, den nakna blekhet
Seglar på älvevingar

Hon åter träder gennom frostportalen
När månljus dör för stigen sol
Det gnistrande stoft hon strör
Leder stigen till hennes drottningsstol
Över skarbekrönta