Norden hon stod, vacker och stolt en gång i en annan tid
Heligt blod flöt igenom hennes hud och släckte hennes törst

Norden hon ligger, förkastad och förnekad i vår kristna nutid

En ny tid stundade och förslavad hon blev
Strypt av den svage med sitt kors
Ur askan av vårt hednaland, vi reser oss och igen:
Hans tro mot svärdets makt

Ur askan ett rike

Tig och lyd du kristne fan
Ned på knä och be
Oden länge i vrede stått
Men nu skall örnar få mat

Den kristnes tro är nu ett minne blott
Och örnar sin föda fått
Lammet har svultit och finns ej mer
En framtid i det förgångna vi nu ser
I segertåg vi vandrar med Oden först
Hon har återfått sin törst