I
Du förlorade son, du fallne vän
Hur kan du säga att du älskar mig än?
Du har sargat hjärta, förmörkad själ
Hur kan du säga att du menar mig väl?

När du Människosonen förråder med en kyss på hans kind
Genom Paradisets lustgård det drar en mörk kall vind

Inga jordiska makter kan hindra vad som ske
Mörkret nu faller, onskan mot mig le
Skulle jag ej dricka kalken Fadern mig räckt
Du ej ur syndens dödsvila kunde bliva väckt
Bind mina händer, för mig fram
Till mitt bittra slut på korsets stam

II
”Så judarnas konung framför mig stå?
Vad har du gjort för att denna väg gå?”

”Mitt rike är inte av denna värld
Legioner av änglar ej hindra min färd”

”Jag kan ej finna dig skyldig till något brott
Lidande och död kan ej vara din lott
Jag kan ej finna honom skyldig till något brott
Jesus eller Barabbas, ni ert val nu har fått!”

”Barabbas, Barabbas, låt Barabbas gå!
Korsfäst Jesus, låt oss Barabbas få”

III
Världsalltets konung dödens törnekrona bär
Han som ej någonsin synden kommit när
En mantel röd som blod judarnas konung ha
När skapelsens krona Skaparens liv ta

Gisslad och sargad Frälsaren är
Bort har de flytt som hållit honom kär
Ensam han stå i den ondes stund
Ensam han stå vid dödens avgrund