Jag går min väg i ensamhet

Och inte någon enda vet,

att en gång har jag upplevt kärleken

För mej den var så underbar

Och i mitt hjärta än finns kvar

den lycka som jag känt för länge sen

Nu allting har förändrat sej

Du finns ej längre här hos mej

Nej, allt som nu finns kvar är ensamhet

Men jag förlåter ändå dej

Att gråta nu, det hjälper ej

Och det som var förblir min hemlighet

Ingen förstår hur svårt det var att plötsligt vara den

som står allena, ensam kvar, ensam med kärleken

Låt tiden läka alla sår

Det blir en dag, jag vet jag står

beredd, att börja om på nytt igen

Men än så länge finns hos mej

en allt-för-tydlig bild av dej

och lyckan som jag känt för länge sen

Ingen förstår...

Låt tiden läka alla sår...